Muse
Bråvalla
2015-06-26
Ibland händer det. Det är inte så himla ofta, men ibland händer det. Det där ögonblicket när du inser att ”det här kommer jag minnas i resten av mitt liv”. Något sånt där som en kommer berätta för sina framtida barnbarn om. Så var det för mig att se Muse på Bråvalla igår natt.
Dessa tre rockgiganter, som i mångt och mycket är vår tids svar på Queen, gör ingen hemlighet av att de kommer ta oss med på en resa vi sent kommer glömma. Det är ett sånt där magiskt ögonblick ute på Bråvallafälten. Alla på plats är som trollbundna. Vilket inte är så konstigt när bandet har låtar som Supermassive black hole och Our time is running out på lager. Dessutom har sångaren Matthew Bellamy en av de mäktigaste rösterna i vår tid. Det finns en sådan nerv och känsla i hans ton, men också en styrka som får mig att fokuserat fortsätta hänföras även när regnet sakta börjar dugga ner.
Det här är en sån där spelning som bara sitter där den ska. Den vet precis vad den vill och den lyckas förföra mig redan efter första låten. Muse är inte tre komponenter som ska byggas ihop enligt en Ikea-manual, Muse är en specialtillverkad och platsbyggd historia som kommer hålla i generationer. Hela kalaset avslutas med konfettiregn till Uprising, Starlight och Knights of Cydonia och publiken, inklusive undertecknad, är i extas.
Inte nog med att Muse står för högklassig arenarock, spektakulär sång och instrumentskicklighet – de har en av de mest påkostade (och får jag säga coola) ljus- och LED-showerna jag någonsin varit med om. Tre rockkillar från Storbritannien spöar Kanadas stolthet Deadmau5 i visuals. Jag har redan tagit hatten av för A$AP Rocky denna helg, men nu slänger jag den ut i folkhavet för alltid.
Tack Muse! Tack för nostalgin. Tack för konfettin och tack för musiken.
Med vänliga hälsningar, Frälst.