Lidelsens första dag var succéartad, läs om den HÄR. Frågan var om dag två skulle kunna nå upp till fredagens nivå? En riktigt bra början var Amanda, Petter och Pontus.
Bakom de tre förnamnen doldes nämligen Amanda Bergman, Petter Winnberg och Pontus Winnberg, med andra ord någon form av Amason-light. Mig veterligen har de inte lirat i den konstellationen tidigare och allt som känns unikt i musiksammanhang blir ju oftast väldigt bra. Så även den här gången. Visserligen gav de understundom ett lite orepat intryck, Amanda kom av sig någon gång. Men det kändes mest charmigt, det förhöjde känslan av att vara med om något speciellt. Låtmässigt levererades bland annat en Monica Zetterlund-dänga, bara en sån sak.
Andra akt ut var londonbaserade JGrrey. Kanske lite förvirrad över att befinna sig i sörmländsk arkipelag, men ändå ett stabilt framträdande. Ikhana lirade inomhus för en lite mindre publik och det bidrog till en intim och mysig stämning. Ultra Satan var något vingklippta för kvällen (se fotona), men lyckades ändå leverera sin funkiga psykrock på ett galant sätt. NSDOS pumpade ut dansmusik, till och med jag rörde lite på tassarna. Och det säger ju en hel del. Och sen avslutade Gnučči det hela genom att samla alla festivalbesökare inför stora scenen. Den sista energin dansades ur till hennes elektropopexplosioner. Fint slut på en fin helg.
