När Way Out West stänger för kvällen öppnar klubbarna upp och det är dags för Stay Out West. Stay Out West är en kluven upplevelse. Å ena sidan är det besvärligt att förflytta sig från Slottsskogen till en klubb. Tiden är också en faktor att ta hänsyn till, ofta måste en bra konsert överges för att tillträde till klubben ska kunna säkras. Å andra sidan är intima klubbspelningar ofta fantastiska upplevelser och dessutom bidrar strapatserna på vägen till att målet upplevs än mer som ett fynd. Och ett av de bästa fynden på senaste åren var Special Interest.
Jag hade inte hunnit kolla upp bandet i förväg, mer än att ha läst beskrivningen i appen. Där framgick det att det skulle handla om punk och elektronisk musik. Det gjorde inte mig så entusiastisk, i dessa dagar kan väl typ en ny bordslöpare från Hemtex ha ett “punkigt” mönster. “Punk” har blivit ett sorgligt urvattnat begrepp. Nå, desto större positiv överraskning när Special Interest gick på. Höll på att ramla baklänges av kraften och energin. Vokalisten Alli Logout inledde med att vråla LOUDER i den första låten, med ett tydligt budskap riktat till ljudteknikern. Ja, jag vet att det är dumt att skälla ut ljudtekniker, men det kändes uppfriskande och var väl dessutom en del av showen. Sedan fortsatte spelningen i samma stil, full attack. En punkig spelning med andra ord, punkig i någon form av genuin positiv bemärkelse. Så här såg det ut:
