När veteranerna Big Fish och semiveteranerna Crash Nomada ställde till med stadsgårdsterminalkalas hade de den goda smaken att boka en pigg nykomling som första akt: Vera Norea.
Ibland kan jag komma på mig själv med att tycka att kulturarbetare överdriver sin egen betydelse. Så livsviktig är väl inte kulturen? När Nilens vatten förvandlas till blod och gräshopporna äter upp all tofu är behovet av att höra exempelvis en fagott relativt obefintlig. Vid de tillfällena kommer jag dock strax att tänka på band och arrangörer som kämpade med att arra livemusik under coronarestriktionernas tid. Och hur viktiga de spelningarna var, på riktigt. Ett av de banden var Hårdgnissel.
Hårdgnissel är ett stabilt punkband som lirar rätt rak punk. Just där och då var Hårdgnissel ett livsviktigt band som gjorde det möjligt att andas. Trots droppsmitta och restriktioner. Den spelningen gjorde även att jag upptäckte sångerskan Vera Ördells projekt Vera Norea. Det är så här i efterhand än mer intressant, än mer livsviktig. Om nu det går. Kanske kan det beskrivas som någon form av cabarépunk, men musiken är så pass varierad att det är svårt att fånga den på ett kortfattat sätt. Lyssna själva istället. Jag tvivlade lite på att det skulle gå att återskapa musiken som finns på skiva live, då den är så komplex. Tvivlet var dock onödigt, det visade sig att det gick utmärkt. Så här såg det ut:
