Way Out West har alltid haft förmågan att förena spets och bredd. Festivalen har även alltid haft fingertoppskänsla när det gäller att plocka punkiga akter som den breda allmänheten inte har koll på. Ett av årets finaste plock var Amyl and The Sniffers.
Går det att få punkmusik att kännas nytt och fräscht? Genren borde väl vara rätt mossig vid det här laget? Amyl and The Sniffers känns dock överraskande piggt. Nyckeln till framgången är vokalisten Amy Taylor, utan henne hade bandet varit rätt ordinärt. 100 % attack och energi. Den nya linnéhangaren gungade. Så här såg det ut:
