Om landets tre viktigaste punkband ska listas hamnar nog Ebba Grön, KSMB och Asta Kask i topp. Ebba lär väl vara etta hos de flesta, kampen om andraplatsen möjligen hårdare. Nå, nu har Asta Kask hur som helst spelat ihop i 40 år. Födelsedagskalsturné genomfördes och en tvådagars födelsedagsfestival på Kraken har också klarats av. Det senare eventet är dokumenterat i denna artikel.
Som uppbackning hade Asta med sig ett gäng band som vandrat i deras fotspår. Världen Brinner var piggast. Rolands Gosskör fick mig att känna mig gammal när jag var tvungen att förklara för yngre delar av publiken vad FBU var för något. Vånna Inget var bäst. Strebers vokalist var vassast. Gamla Pengar var ihärdigast när det gäller att sälja tröjor. Lastkaj 14 var fullast. Inte när de spelade ska väl tilläggas. Trubbel kom undan med att vara göteborgskt jovialiska tack vare att de är så charmiga. Charta 77 var mest eftertänksamma.
Så till själva födelsedagsbarnet, Asta Kask. Jag tror inte att alla vet att de är hyfsat kända utomlands. När jag var på festival i Reading för några år sedan hade en brittisk flöjtspelande punkare en asta-tröja. Det har gjorts asta-covers i Japan och Tyskland. Bandet har åkt på sydamerikaturné. Det går alltså att hävda att de varit tongivande när det gäller att föra ut den svenska 80-talspunken till en internationella publik. En annan aspekt av Astas storhet är att de fortsatt producera hits under hela karriären. Under spelningar väcker ofta nya låtar minst lika mycket jubel som klassikerna.
De här kvällarna på Kraken hade bandet en hel del förväntningar att leva upp till, inte minst hade de vassa förbanden lagt ribban högt. Gubbarna kunde dock leverera, mest röj framför scenerna skapades när Asta körde sina set. Bandet är en ovanligt pigg 40-åring, jag ser redan fram emot 50-årskalaset.
