I slutet av september drog Riot Disco STHLM och Slaktkyrkan ihop tre band för en kväll: VERO, Rome Is Not A Town och danska Baby In Vain. De sistnämnda spelade något kan benämnas som någon form av klassisk grunge. Frågan är hur det funkar 2018?
Grunge kan ju vara rätt segt. I backspegeln tycker jag att det är få 90-talsgrungeband som verkligen håller idag. Ett undantag var Nirvana, som lyckades förena malande med energiexplosioner. Nu finns det förstås kanske mer skillnader än likheter mellan Baby In Vain och Nirvana. Det är likväl Nirvana som poppar upp i huvudet som den lämpligaste referensen för att beskriva konserten. Tungt malande, i kombinerande med energi. Och jag som trodde att grungen var stendöd, det här var riktigt vasst.
