Det sägs att det gått femton år sedan Doktor Kosmos var ute på vägarna senast. Hösten 2022 var det åter dags för Uje Brandelius & Co att göra Sverige. Ett av stoppen gjordes i Linköping, Skylten.
Jag såg Doktor Kosmos någon gång i forntiden, antagligen var det väl då på Herrgårn, Linköping. Då var jag inte imponerad. Jag tyckte då att de var för tramsiga och för studentikosa. Kanske hade det att göra med att jag då var väldigt vänster och tyckte att politik Skulle Tas På Allvar! Det har runnit en hel del vatten under broarna sedan dess, för både mig och bandet. Bandet har släppt en massa mer musik och Uje har knåpat ihop den fantastiska filmen ”Spring, Uje, Spring”.
Innan spelningen måste jag ha ramlat ned i ett gnälligt tidshål, för det kändes som stämningen i lokalen påminde om den där forntida upplevelsen jag nämnde i inledningen. Jag såg mina medkonsertbesökare som hurtiga studentvänstermänniskor.
Dessutom var lokalen mer etniskt homogen än vad SD:s landsdagar brukar vara.
Var fjärde snubbe såg vidare att vara en sån som ropar ”spela Shoreline” för att vara ”rolig”.
Nåväl. När väl bandet började lira vände humöret ganska snabbt. Det kan i och för sig ha att göra med att ölen började verka, men, men. Jag hade fått för mig att jag bara gillade ”Stoppa valfriheten” och att jag inte ens kunde något annat stycke. Men låtlistan var ju full av låtar som jag både kunde och gillade. Exempelvis äldre ”Borgarsvin” och ”Jag låg med henne i Tjeckoslovakien” och nyare ”Hålla din hand” och ”Mina barn”. Så bra. Doktor Kosmos har åldrats väl. Trots att texterna är många år gamla, kändes de inte alls daterade. Den usla samtiden gör åtminstone att vassa vänsterskildringar fortfarande gör sig bra.
Efter spelningen gillade jag till och med publiken.
Sammantaget kändes kvällen ungefär som en klassåterträff.
Fast trevlig.
