Redan kommande vecka släpper Bråvallafestivalen fler band.
– Det är mycket som är bekräftat men som vi inte gått ut med, vi har många stora godbitar kvar att släppa, sa FKP Scorpios marknadschef Niklas Westergren till Drefvet under lördagen.
Men hur har bokningarna egentligen stått sig den första bandsläppsveckan? Drefvet ger sin syn på saken.
FKP Scorpio har gjort det till en konstform att gå ut stenhårt. Första året langade de upp Rammstein, Green Day och Avicii på mattan innan någon ens hunnit säga jösses. Ifjol öppnade man med Iron Maiden och så då i måndags. Robbie Williams. Muse. Calvin Harris.
Det är tre riktigt stora akter som inte bara fungerade som ett statement för att Bråvalla är att räkna med i år igen, utan som samtidigt vidgade vyerna när det gäller målgruppen. Robbie Williams attraherar garanterat en aningen äldre målgrupp än vad den gemene festivalbesökaren utgör. En sådan smäll är naturligtvis strategisk så det förslår. Plötsligt kanske en ny publik hittar till Bråvalla.
När man dessutom adderat svenska storheter som Kent och Lars Winnerbäck till de initiala smällarna råder det ingen som helst tvekan om att Bråvallafestivalen skapat sig ett utomordentligt grundfundament att stå på.
Nu har man en stomme som kommer sälja många biljetter och utifrån den kan man börja addera mångfald och godis till sitt program. Det kommer bli mer svenskt, mer oväntat, fler udda fåglar. När grunden är på plats, det är då man kan börja pimpa sin skapelse och det är där Bråvalla står efter denna in första bandsläpparvecka.
Vad jag själv blir mest pirrig av? The Gaslight Anthem, utan någon som helst tvekan.
Bråvalla väckte mig med bästa måndagen på länge med sitt första släpp där jag på ren reflex jublar över Robbie Williams som om jag glömt att jag faktiskt sett honom två gånger det senaste året. Men ändå. Han är en entertainer och kommer att få Bråvalla att gunga.
Och så Muse. MUSE! Vilken härlig käftsmäll. Resten av veckans släpp höll mig tyvärr inte helt vaken utan var mer som små axelpuffar. Winnerbäck och Salo kommer att bli bra på olika sätt. Katzenjammer har jag aldrig hört talas om, men ryktet går om att det är bra så jag tänker lyssna in mig ordentligt.
Veckans sista släpp släpptes faktiskt inte av Bråvalla själv utan av superdupermegahajpade rockbandet Kent. Jahopp. Jahopp. Jag antar att det bara är att hoppas på flera internationella akter framöver – för även om det inte verkar ha framgått hos alla besökare om man läser kommentarsfältet på Bråvallas Facebooksida, men det kommer FLER akter. Det är inte lönt att deppa ihop eller klaga redan nu. Så zip it och vänta in..och håll tummarna för att Red Hot Chili Peppers kommer. (Man ska aldrig tappa hoppet har jag hört!)
Den här veckan har varit lite som ett dåligt förhållande. Man tror och hoppas på att det ska bli bättre men besvikelserna avlöser varandra, man måste inse att glöden är borta och till slut kollapsar relationen.
Bråvalla har verkligen inte levt upp till mina förväntningar. Det finns en handfull band jag absolut kan tänka mig att se, men det är inte nog för att lösa en festivalbiljett. Att Sabaton kommer är dessutom anledning nog att hålla sig därifrån.
Bråvalla har ju satsat på bredd alla år, premiäråret kunde man till exempel både se Mando Diao och Neurosis. Men med bokningarna Kent, Lars Winnerbäck, Ola Salo, Robbie Williams och Sabaton måste svennebanan-kvoten vara fylld? Nu vill jag se ett gäng smalare akter, det brukar vara där man hittar guldkornen.
Jag hoppas också på större hårdrocksbokningar framöver. Lamb of God är det mest intressanta just nu och det kan bli en schysst spelning. Kan Bråvallapubliken utmana den enorma circlepiten på Sonisphere 2009? Antagligen inte.
Var är förresten hiphopen? Jag vill se ett gäng svenska akter, vad sägs om Lorentz, Silvana Imam, Far & Son och Joy?
Nåja, en svag första vecka är förstås dåligt rent symboliskt men det är långt kvar till sommarens festival och det ska till många fler akter.
Jag är inte beredd att släppa dig än, Bråvalla. Ska vi satsa på det här?
När det börjar vankas artistsläpp stiger alltid förväntningarna. Spekulerandet, resonerandet, fantiserandet är minst lika fascinerane som släppen i sig.
Så vad fick vi då denna vecka? Jo vi fick en vecka fylld av alldeles briljanta släpp. Först ut var trion Robbie Williams, Calvin Harris och Muse. Inte fy skam alls. Robbie Williams skulle fylla både Ullevi och Friends Arena bara på gamla meriter. Jag förväntar mig en riktigt häftig show från engelsmannen.
Calvin Harris har sin publik. Där vet man på förhand vad man får. En bas som får marken att skaka, och en ljusshow som lyser upp en mörk sommarnatt. En bra festivalbokning. E.D.M ÄR festivalmusik. Så är det bara.
Muse är.. Muse har.. Muse kommer.. Jag har faktiskt inte nåt att säga om den bokningen. Kul..eller?
Rockakterna som släpptes under veckan är jag inte rätt person att kommentera. Vad jag däremot hoppas är att Lamb Of God bjuder på en Wall Of Death. Det vore ju mäktigt att få se (inte delta) i en sån live någon gång.
De svenska dinosaurierna i form av Kent och Winnerbäck bidrar ju bara de till tusentals biljettköp. Så att påstå något annat än att det är otroligt smarta bokningar vore ju givetvis tjänstefel.
Så summa summarum av denna vecka är att Bråvalla öppnar riktigt starkt. Jag tycker att man utklassar förra årets öppning. Dessa släpp skapar ett otroligt sug och jag är övertygad om att väldigt många personer plitar ner ”Bråvallabiljetter” på sina önskelistor i detta nu. Smart att släppa så pass namnkunniga artister i detta skede.
Nu ser vi fram emot mer spännande släpp. Mycket vill ha mer, och mer och mer och mer.
Vågar man drömma om Thåström och Hellström?
Ja drömma får man..