För trettio år sen på dagen, hände något som skulle förändra mitt liv. Jag visste det inte då. Jag visste det inte på många år efter. Men jag vet det idag.
Tjugonde Februari 1984 släpptes en platta som kort och gott hette ”The Smiths”. I ett brus av dåtidens punkskrammel och synthdunk släppte ett band från Manchester sin (av vissa) otroligt efterlängtade debut.
Bandet som släppte skivan var självklart The Smiths. Bandet som inte då visste att de skulle komma att förändra inte bara brittisk musik, utan musik världen över.
Bandet med den dynamiska duon Morrissey som textförfattare och Johnny Marr som gitarrvirtuos och melodisnickrare i spetsen skaffade sig snabbt ett väldigt lojalt och utbrett följe.
Denne Morrissey skrev texter som ingen tidigare sett eller hört. De likande mer dikter än låttexter. Texter som var väldigt djupa och mörka. Alltså i stor kontrast till dåtidens pastell-pop som dominerade listorna.
Listor ja. Skivan lyckades ta sig till en andraplats som högst på albumlistan. Inte illa pinkat för en debutplatta.
En debutplatta som innehåller en av världens i särklass bästa poplåtar –This Charming Man– bara en sån sak. På vissa exemplar fanns den inte med. Men det är en annan historia.
När Noel Gallagher i en intervju får frågan vilken Smiths-låt han gillar bäst, så stannar han upp efter ett tags mässande och rabblande av låttitlar:
– Hand In Glove. It´s the most romantic song ever written. It´s a fockin.. an amazing piece of music. Just incredible.
Rösten är lika självsäker som upprymd. Ögonen ler. Och ja, jag är nog villig att hålla med Storebror Gallagher.
The Smiths skulle komma att dominera den brittiska musiken ett antal år framöver med låtar som än idag anses odödliga. Och Morrissey skulle komma att bli en väldigt framgångsrik soloartist.
Men de kapitlen bläddrar vi till en annan dag.
Idag den 20:e Februari firar jag The Smiths-dagen.
Ett stort hjärtligt grattis på 30-årsdagen.
.