2014 har utan tvekan varit Thomas Stenströms år. Med en av årets mest spelade låtar i bagaget tog sig Drefvet en pratstund med artisten som blivit anmäld till granskningsnämnden, jobbat i charken, turnerat Sverige runt men känner sig ändå inte riktigt nöjd. Hur ser han själv på året som gått?
– Omtumlande. Jag har jobbat svinlänge för att jag ska känna mig nöjd, och jag är nästan nöjd med skivan och jag är nästan nöjd med hur det låter när vi spelar live. Det känns som en dröm att känna som att allt var genomarbetat. Det är väl det största som hänt 2014, att man fått till det inuti hjärnan.
Men allvarligt. Över TRETTON MILJONER lyssningar??
– Jävlar.. ja det är ju bra. Är det en krona per stream då eller (hahaha), nej jag vete faan. Shit, ja jag vet inte. Jag har aldrig haft pengar. Mitt utgångsläge är att jag har tjugotre spänn på kontot, så har det alltid varit. Jag har aldrig klagat, det finns folk som har det så jävla mycket sämre.
Men det är en helt sjuk siffra, tretton miljoner. Det enda som är säkert med allt det där med listor och statistik och allt sånt, det enda som är säkert med det är att det nån gång kommer ta slut, och att nån gång så är man inte på den där listan, det stannar på tretton miljoner.
Om det är det enda som är safe så ska man inte stirra sig blind på det där för då blir man jävligt besviken sen när det väl är slut, men jag är skitglad att folk har lyssnat. Det är grymt, men det är andra saker som driver mig framåt. Det blir en drivkraft, man får självförtroende, för är det nånting jag behärskar, så är det att uttrycka mig och uttrycka mina känslor och läsa av folks situationer och göra nån slags förklaring av det på ett fint sätt.
Det har jag känt att det har jag ett behov av och det bromsar inte så mycket, väldigt mycket annat gör det när jag ska tänka till, i just det är det väldigt mycket lust, det är kul. Så det är en jävligt härlig grej att andra har sett det också, för då kan man fortsätta med det. Det hade jag gjort ändå iofs..
Känslan av att aldrig bli nöjd. Att allting kan göras bättre är en känsla som förföljer Stenström. Livespelningarna kan trimmas lite, setet kan bli lite bättre. Han vet vad han kan, han vet vad han vill. Att aldrig slå sig för bröstet och känna sig trygg är en viktig del i skapandet.
– Jag kommer nog aldrig bli det, då tror jag nog man lägger ner typ. Jag har alltid nåt som fattas, det är nog det som driver på det. Jag vet nu att jag gjort så gott jag kan nu. Det är lite läskigt att våga göra så gott man kan, att gå in för det här och våga vara pretentiös. Att man vågar ge allt, det har jag vågat göra nu. Det är väldigt skönt att känna det, att man verkligen ansträngt sig.
Att man har ambitioner och vågar ta saker och ting på allvar. Att man vågar säga att det här är på liv och död. Att våga ta det steget och säga att det här är fan på allvar. Det är nåt av det grymmaste som finns när folk är blodseriösa med nånting tycker jag. Det är konstigt att man inte får vara pretentiös. Det är viktiga saker.
Tror du folk uppfatar dig som pretto?
– Den reaktionen är minst lika bra som att folk skulle tycka det var bra. Bara det finns en reaktion. Om folk inte reagerar, då är jag inte nöjd. Folk får gärna bli arga eller tycka det är töntigt, men bara de tycker nånting så vet man ju att man har tryckt på nån knapp, och det är det som är det svåra.
Från att ha levt i en ganska så skyddad tillvaro med studion som högkvarter så exploderade allt. 23:e April släpptes singeln som vände upp och ner på tillvaron. Thomas Stenström blev plötsligt rikskändis.
– Det är ju som en helt ny värld. Jag blir ju superförvånad så fort det kommer fram nån och säger att de lyssnar på min musik. Det är ju så personliga grejer, det är ju jävligt fett.
Hur mycket tror du att singeln hjälpte till att ta dig dit du är idag?
– Supermycket. Men det hade inte skett om jag inte släppt en skiva innan, för det fina är att det var ingen som ville ta i den innan. Men folk blev tvungna att göra det för att alla grymma människor som lyssnade på mig lyssnade på den så jävla mycket så den kom med på massa listor och sånt. Och då vaknade resten av media-sverige. Det är så grymt med det klimatet att man kan lyckas på den vägen. Det är jag väldigt stolt över, att folk hänger sig och lyssnar på den mycket. DET är coolt.
Att studion kan uppfattas som en skyddad verkstad är förståeligt. Men kan man förutspå, bara på magkänsla att en låt kan bli en hit. Kan man känna i kroppen att det här, det här kommer bli nåt alldeles extra? Eller var Slå Mig Hårt I Ansiktet bara en låt i mängden som spelades in?
Jag har förökt att avskärma mig från all kommersialism när man väl skapar musik. Jag har ingen aning om hur mycket pengar jag tjänar, jag vill inte veta sånt. Det är oväsentligt. Jag VISSTE att jag hade skrivit en låt som speglar min personlighet jävligt bra, som säger vad jag står för och att jag hade skrivit en låt som jag tyckte var grym.
Men det är så jävla sekundärt det där, det är bara egoism och för ens egen skapandes skull, allting annat är superplus. Jag skriver inte musik som många ska lyssna på.
Om nån säger nåt sånt så åker de ut med huvudet före ur studion. Det dödar kreativiteten. Det handlar om att det ska vara bra jävla musik, att man vill säga nåt. Jag hade varit lika nöjd med den låten även om ingen hade lyssnat på den. Tanken från början var att det skulle bli en lugn låt. Men då sa min producent Joel och David Larsson som jag skrev låten med att jag var ute och cyklade. Och det var ju bra att dom gjorde det.
Att sjunga på svenska innebär en ganska så begränsad marknad. Att då få en sån monsterhit som Thomas Stenström fick kan bara ses som den fetaste av bonusar. Det är en ynnest, en välsignelse att sjunga på svenska och lyckas skapa såna kraftiga stormar i musiksverige. En handfull andra artister i landet har lyckats med detta konstycke innan. Artister med titlar som Utan Dina Andetag eller Det Kommer Aldrig Vara Över För Mig har nu fått konkurrens på allvar.
Vad betyder det som artist att få en sån hit?
– Det betyder att man får lite andrum och att det blir ett kvitto på att det man gör funkar och att det finns en publik. Det föder snarare än massa självförtroende än att det föder press på m ig. Det svåra är ju att få till en sån där grej, det handlar ju om tajming och massa massa saker. Det är ju väldigt mycket tur också, att den blev så stor som den blev. Men man är bara tacksam för det, för då har man något att luta sig tillbaks på och det blir lättare att skriva låtar för man känner att man redan gjort den där grejen som är så svår att få till.
Du är inte rädd att låten ska bli en förbannelse? Att det är den du för alltid kommer bli förknippad med?
– ALDRIG. Det är lika roligt att spela den hela tiden. Den har ju liksom blivit något slags vykort för folk att komma in och lyssna på skivan. Det märker man ju när man spelar live. Jag är ju en album-snubbe och vill skriva album, att skriva tematiskt. Så jag var lite nervös för det först. Men det har jag ju blivit motbevisad till tusen att folk har tagit till sig de andra låtarna också. Låten har varit en slags vägskylt för folk in till andra låtar. Det värsta som kan hända, vad man än gör är att folk missförstår en, det är jävligt kul att folk inte gjort det… än så länge. Eller vissa har ju gjort det just med låttexten hahahaha.. Det var ju helt sjukt. Å andra sidan så har ju Sommaren är kort blivit anmäld till granskningsnämnden för att nån tyckte det var en så jävla negativ text. Och visst, sommaren är kort, det är ju jävligt tråkigt. Jävligt bittert skrivet.
Att plötsligt ha strålkastarna bländande i ansiktet. Att bli igenkänd på stan. Att vara den alla vill ha skulle säkert vara skräckinjagande för vissa artister. Men Stenström tar det hela med ro.
– Naae, det finns säkert folk som tycker det är jobbigt. Men jag har ju jobbat med ett album i två års tid. Jag har skrivit hundra låtar till ett album. Det kommer ju nånting efter den här låten och det har jag ju vetat hela tiden, då har man bara blivit peppad. Vänta bara tills ni får höra resten, för det finns andra låtar också. Hade jag inte skrivit nåt efter den låten så hade man ju blivit pressad, men allt var färdigt och nästan inspelat när den kom ut så det blir bara ännu mer pepp på nåt sätt.
Finns det nåt som heter vardag i Thomas Stenströms liv nu?
– Det här är min vardag. Ute och spelar hela tiden och så kommer jag hem och landar och träffar alla polare och försöker övertyga dom om att dom ska ha helg på måndagar, och sen så är det ut och spela igen. Det är väldigt fram och tillbaka. Men jag har alltid älskat det, jag älskar att vara på väg. Att vara nånstans och kunna göra bort sig och sen bara dra därifrån.
Att Thomas Stenström är begåvad med författandets förmåga är svårt att säga emot. Hans insiktsfulla och självutlämnande texter sitter som ett frastbränt sigill i hans två fullängdare. Och visst finns det en lockelse att samarbeta med andra artister. Något som Stenström tidigare gjort med husguden.
– Det är väl om jag trillar över nåt som verkar jävligt intressant, som när jag skrev en skiva tillsammans med Eric Gadd. Då får man ta sig tid till det, för han är ju så jävla grym. Kommer det såna grejer så gör man ju det såklart. Men det är inget som jag direkt jobbar aktivt för, och det har jag aldrig gjort heller egentligen. Det var han som var fräck och vågade ta in en omogen kille. Han såg nåt som han tyckte om. Och det är jag väldigt tacksam för. Jag var väldigt kaxig, och det är jag väl fortfarande, men jag lärde mig jävligt mycket genom att göra den skivan. Han har ju gjort många skivor så han vet vad som krävs.
Från en debut som släpptes våren 2012 som innehöll singlarna Detsamma och Full av liv som fick bra med speltid på radion och skapade stora ringar på musikhavet så blev det tyst. Dödstyst. Ett vackert singel-skrik kom tidigt 2013 som fick namnet Dansen före döden, men sen blev det tyst igen. Vad hände?
– Jag blev pressad från olika håll, men jag sa inte nej heller. Så det är ju mitt eget fel att jag jagade mig själv lite, det var inget bra alls. Jag mådde inte alls bra av det. Så där sa jag stopp och struntade i allt och försökte hitta tillbaks till nån slags kärna och det tog jävligt lång tid, men jag hittade till slut så nu går det snabbare. Just den första skivan, de låtarna är jätteviktiga för mig.
Men just processen var inte hälsosamt. Vi skrev och spelade in den skivan på typ fem månader, och då missar man saker.
Den är fin men jag vet vad jag kan, och hade jag bara tagit mig lite mer tid och inte varit så jävla stressad att komma ut med saker.. jag tycker skivan är jättebra, den är charmig. Jag låter annorlunda på varje låt, jag letar i olika musikstilar jag söker mig fram verkligen, i det finns det nåt jävligt naivt och charmigt. Det var nog bra att det blev så, att det blev på den lagom-nivån som det var på första skivan. Men jag kommer inte göra om det igen, jag kommer ta den tid det krävs.
Segertåget och ärevarven är långt från över. Stenström och bandet har tusentals mil kvar på vägarna innan man får en minst sagt välförtjänt semester.
– Vi kommer spela spela spela spela fram tills nästa höst, vi kör på. Vi kommer ha en paus nån gång i februari mars nån månad eller två och sen så drar vi igång och så kör vi hela sommaren. Jag hänger ju i studion också och försöker ta tillvara på allt adrenalin man får när vi är ute och spelar när man kommer hem på veckodagarna och skriver nytt. Sen blir det väl en ny skiva nån gång när jag känner för.. fast det skulle kunna ta tio år eller så tar det ett halvår, jag vet inte än. Det enda jag lärt mig av den här skivan är att man måste jobba mycket och man måste vara nöjd när man släpper den, det är därför det blivit som det blivit.