Mitt första möte med KRIGET! var sommaren 2012, på en båt i Karlstad. Jag hade hört några låtar innan. Men aldrig i min vildaste fantasi hade jag väntat mig detta..detta..ja inte ens nu tre år senare kan jag sätta fingret på vad KRIGET! är. Men bra är det.
KRIGET! består av Per Nordmark, Gustav Bendt och Christoffer Roth. Men det låter i vissa stunder som att det är en industrilokal fullproppad med musikanter.
Jag har försökt många gånger att förklara varför jag gillar KRIGET!, men det slutar alltid med att jag får spela upp nån låt, en lyssning som oftast slutar i att mottagaren bara skakar på huvudet. Som att jag skulle vara dum i huvudet.
Det kanske jag är, men jag älskar verkligen det abstrakta i musiken. Jag fastnar för att man inte riktigt kan sammanfatta det enkelt.
KRIGET! gör inga hits, det är inte easy-listening, men för den sakens skull så är det inte monotont och grått. Tvärtom, musiken fullkomligt sprudlar av liv, ett liv i misär och vemod. Men ändå.
Efter några år av tystnad så är gruppen nu tillbaka med en EP som inte gör mig besviken. Skillnaden från den där svinvarma dagen 2012 är att KRIGET! nu gett sig in i den elektroniska djungeln. Det är domedags-jazz i moll. Jag finner det fullkomligt omöjligt att sluta lyssna på dessa två spår. Hade det varit en vinylskiva hade jag redan spelat djupa sår i den.
KRIGET! är tillbaka. Länge leve KRIGET!