Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk inför How to dress wells spelning på Debaser Strand häromveckan. Tom Krell, mannen bakom How to dress well, har inte gjort det helt lätt för sig. Det måste vara svårt att få ihop en spelning som håller ihop när låtkatalogen är så brokig. Själv är jag mest förtjust över de tidiga släppen, drömsk, skör, experimentell pop. Men den senaste skivan är en mer dansant historia, inte så experimentell alls. Eller så kanske det är just det som är experimentellt, att våga byta genre.
Nå, hur var då spelningen på Strand? Mina farhågor om en spretig spelning kan delvis sägas ha besannas. Krell blandar dansmusik med långsamma emotionella låtar, tramsig lek med ljudeffekter med mellansnack om självmord och retsamma, spontana kommentarer till den stackars blyga trummisen med fullt fokus när det gäller sånginsatsen. Men någonstans lyckas Krell med band ändå skapa någon form av känsla av helhet. Kanske beror det på kärleken från publiken i den välfyllda lokalen. Kanske beror det på att Krell lyckas åstadkomma en varm känsla av samhörighet genom att bjuda in både band och publik till dialog. När kvällen var slut kändes det som om den befarade negativa spretigheten istället trots allt blivit en mångfacetterad, lyckad helhet. Jag lämnade lokalen med ett leende på läpparna.
