För oss som älskar musik så vill man ju självklart att utbudet av musikfestivaler ska vara så stort och massivt som möjligt. Att (i stort sett) varje vecka kunna besöka en ny stad för att uppleva nya storheter på scenen, skapa nya festivalminnen som för evigt tatuerar in sig i själen.
Men tyvärr är det inte så enkelt. Konkurrensen blir för stor och för brutal. Man skulle kunna dra enkla paralleller till idrotten. De lag som sitter på de fetaste ekonomiska medlen. Ja det är också de lag som år efter år efter år skördar störst framgångar.
Tradition betyder inte längre något för festivalpubliken. En festival har blivit färskvara. Vad som funkade idag kommer vara gammalt och bortglömt imorrn. Det verkar inte räcka med att boka fantastiska band. Publiken kräver mer. En festival ska vara lättillgänglig, billig, med bra band och självklart med strålande sol i dagarna tre. Annars får det va.
Så det ska bli fantastiskt spännande att se hur Bråvalla klarar sig högst upp på tronen. Om färskingen på fältet i Stockholm lyckas stjäla publik. Hur liket i Borlänge dödsrosslar sig till liv igen. Om hårdrockarna i Blekinge även detta år slår nya rekord. Om hipster-mekkat på västkusten lyckas tokhajpa sig genom all media en sommar till och om den sköna festivalen i Karlstad levererar en sommar till.
Silly-season festivalversionen kan härmed börja.