Huskvarna folkets park hade den goda smaken att låta Rome is not a town, The Hellacopters och Thåström dela scen en sensommardag i augusti. Sist ut äntrade åldermannen scenen.
Det har skrivits spaltkilometer om Thåströms musikaliska resa, jag vet inte om jag kan tillägga så mycket. Musiken exploderar inte på scenen på samma sätt som i fornstora dagar, men det handlar ändå ett imponerande maskinellt malande som är svårt att motstå. Ska jag bara välja en låt från kvällen får det bli Die Mauer. Han hade lirat den i Norge den föregående spelningen, så det var ingen större överraskning att låten dök upp. Jag tyckte innan spelningen att det var ett rätt tråkigt val. Visst är det roligt att höra en Ebba-låt, men just den här är ju tämligen sönderspelad. Jag hade dock väldigt fel, låten var en av kvällens höjdpunkter. Delvis för att hela publiken vaknade till liv och sjöng med. Men kanske mest för att texten kändes så läskigt aktuell helt plötsligt. I värld där det byggs murar, familjer slits isär och människor dör vid gränser. Thåström lyckades med att förena nostalgi och nutid. Hjärtskärande. Och väldigt bra.
