Det var en sån där vårdag precis i slutet på vintern när snön fortfarande hänger kvar i hörnen men den krispiga luften säger att nu är det dags att ge med sig.
Våren – förhoppningarnas årstid.
Solen sken och vi anade en stundande toppenhelg när vi rullade ut ur stan. Vi brukar göra så, åka iväg och stänga in oss i en stuga på landet. Lite olika stugor och studios har det blivit med tiden.
Det är då kreativiteten får flöda fritt och inga tandläkarbesök eller nyfikna kolleger stör.
Den här gången hade vi hyrt en sommarstuga ute vid havet söder om stan, det var inte så långt men vi stannade för inköp av mat och dryck så det tog sin lilla tid. Vi lyssnade på Kjell Höglund och Leevi & the Leevings medan vi pratade om livet. Plötsligt var vi framme – vilket underbart ställe, precis vid vattenbrynet. Och bastu fanns det, om det är nått Tiger älskar så är det bastu. Här kan man va tänkte vi och öppnade förväntansfullt dörren till den lilla stugan.
Vi packade upp våra instrument och studiogrejer och började trevande att skriva en låt, brukar vara bra att komma igång direkt, riva av plåstret liksom. Sen är ju kreativitet som bekant likt en gammal vattenkran, det tar ett tag innan det kommer rent vatten. Först måste man skölja bort rosten.
Dag två hände det. ”Ska vi inte skriva nått om Finland? Typ som en roadmovie fast med mycket förväntan i luften, lite som den här resan fast österut?”
Sagt och gjort, här föddes den lilla visan om att våga för att vinna, om ljusa nätter och tusen sjöar. Versen är lite snodd och låten innehåller också en del andra hemliga referenser till fosterlandet men det avslöjar vi inte här. I stället tycker jag vi lyssnar på låten.
Samma helg skrev vi också Mellan dej och mej och Sista sommaren – inte så dumt det där att åka ut på landet ibland.
