Jag kommer ihåg känslan jag fick när jag hörde Hästpojkens ”Samma Himlar” första gången. Det blev så uppenbart för mig att såhär, såhär låter våren. Här har man gått i alla år och trott att fågelkvitter och vårvindar var startskottet för varmare, finare dagar.
Nej våren låter som en akustisk gitarr, kompad av piano och stråkar. Mer komplicerade än så är inte mina vårtecken.
För ett år sen kom de tecknen från Göteborg. I år kommer de från Östgötaslätterna. Aguson & Stormen visar att 013 är mer än bara Winnerbäck.
Det här är en hjärtskärande historia vars refräng exploderar i solsken och lyckliga känslor. Ett konfettiregn av glädjerus. Så vackert och sammetslent men samtidigt så direkt och brutalt smittande.
Så i år kommer min vår från Linköping. Inte i form av fågelkvitter och varma vindar. Nej den här gången kommer ljusare dagar med en av de finaste poplåtarna som 2014 (än så länge) skapat.
Jag har nu lagt till ett nytt namn på popkartan.
Se upp Lasse..
)
.